En tanke som slog mej idag är att det beröms för lite här i Sverige. Alla som känner mej vet att jag ibland, lite på skoj, brukar säga att det skuts för lite i sverige, men det går nog åt andra hållet också.

Så detta är en eloge till en av mina döttrar. Och ni andra barn (alla 3) – ja det kommer till er också så småning om men jag måste börja någon stans.

Zarah i rampljuset

Alla barn drabbas i en skillsmässa men inte alla blir fokus och centralpunkten i den sarjade familjen. Varför det blev Zarah i vår är jag inte helt säler på men hon är ju den som verkar starkast i alla fall.

Under tiden som skillsmässan har pågott har hon förutom att vara centralpunkten och den alla pratar med lyckats med att flytta in i sitt eget hus – ja än så länge sår hyr dom det men det är massor med vuxenpoäng på detta.

Hon har dessutom visat framfötterna i jobbet och fått lönehöjning som visar att dom verkligen gillar det jobb hon gör.

Eftersom precis som i många andra förhållande som gått i kras så kunde inte jag och Susanne prata med varandra efter skillsmässan. Det har blivit lite bättre nu men inte helt perfekt, så därför fick Zarah bära den stora belastingen att vara den som allt gick igenom. Jag lovade mej själv att tala om allt för någon och det blev Zarah, så hon fick, i alla fall från min sida, höra allt och vara lite den som man lättade sitt hjärta för. Tack för all tid och ork du har haft med detta. DU har inte tagt sida och jag har inte begärt detta utan bara mer eller mindre lyssnat på allt man sagt.

Sen har du fått jobba som nån form av ledningscentral för hela familjen. Du ordnade till och såt till att jule blev av på ett bra sätt, fixade mycket med julen och såg till att alla kunder träffas och ha trevligt. Och sen har du fortsätt att jobba på att hålla ihop familjen. Och mycket av planeringen inför fjällresan fick du också göra, precis som stor del av handligen inför resan.

Sen får tar du hand om syskonen. Kör och handlar med Ylva, Hjälper Jeessice med det ena och andra och även David.

Så även om vi inte altid säger det, så könner vi nog alla en stor tacksamhet och skuld till dej så än en gång tack för all hjälp Zarah.

Se bara till att det inte blir för mycket och om vi lastar över mer än du tycker att du kan klara av säg till, för vi vill inte att du ska bli utbränd.

Kram från en jättestolt pappa.